Fantastiskt

Sometimes it's fun letting your alter ego take over you.

Sometimes you get embarrassed by the things you do while in that state.

Sometimes you regret going into your alter ego state.

It's been a while since I actually let myself slip into my other state, usually I've done everthing while being in control, knowing what I'm doing.

I feel like I did one big mistake going into that state again, knowingly what I will say and how I will act.



Och jag typ grät idag av ångest för att jag ville inte betala en grej för jag har så jävla svårt att använda pengar att jesus kristus det börjar snart begränsa mitt liv!

Drömdagbok #2835

Det här är inte en drömdagbok, men eftersom jag drömmer varje natt mer eller mindre underliga drömmar så har jag väl den rättigheten att berätta dem för du som läser det här.

Jag drömmer ofta drömmar var jag är med i en teaterproduktion som jag inte ens själv visste att jag var med i och således har jag inte varit med på en enda övning när de ska ha mig på premiär att spela huvudpersonen (jag är ofta huvudpersonen). Utan att veta ett skit improviserar jag hela pjäsen och allt går superbra och publiken märker inte att jag är helt omedveten om vad pjäsen handlar om.

BUT NOT THIS NIGHT

Jag drömde att jag var med i en remake av en teaterpjäs jag var med i när jag var åtta år gammal, alltså Peter Pan, den första teaterproduktionen jag var med i, och jag och min kompis som också var med i den produktionen bads med till premiären även om vi aldrig var med på en enda övning. Vi tänkte att självklart kommer vi ihåg hur den gick men ICKE SA NICKE jeezuz khrist vi mokade gång på gång och ingenting gick som i originalet och alla var så arga på oss!

Jag blev helt angstig av det, jag som alltid klarar av allting som har med skådespeleri att göra, jag som är odödlig (i mina drömmar), jag som aldrig gör något fel förstörde hela föreställningen.

Uhuuu.

(jag är ju varken odödlig eller felfri när jag spelar teater, infact tycker jag att jag är ganska enformig när det gäller skådespeleri, men i drömmarna är jag alltid b ä s t.)

Och dessutom gick jag när jag vaknade igenom pjäsen i huvudet och kom fram till den slutsatsen att jag irl skulle kunna spela i Peter Pan igen, och inte göra bort mig.

Actual conversation

... med en amerikan :D

På nyåret bodde mina föräldrar med hunden på hotell för min bror hade nyårsfest hos oss och jag var ute på stan med (nästan totalt främmande) vänner :D

Men innan vi började med drinking game och fjantade vaktade jag Nelli (hunden) på hotellrummet medan mamma o pappa var borta. I hissen hade jag ett intressant entercounter med tre amerikaner.

Flicka 1: OMG THERE IS A PUG IN HERE!!!!11!! (ja, hon skrek)

Man: No, that's a cavalier king charlses spaniel.

Me: *kröhöm* Actually it's a griffon.

Flicka 1: A GRIFFON?!?!?!?! I've never heard of them, except from Harry Potter.

Me: ...eeeeh...? It's from Belgium.

Flicka 1: Oh, I'm so jealous. What's it like to have one?

Me: It's a couch warmer -

Flicka: *gapskrattar och stiger ur hissen och vrålar åt nån utanför* WE SAW A DOG IN THERE!!


Lilla vän, jag kan garantera att den trehövade hunden från HP ettan INTE är en petit brabancon (griffon hunden) och att en hippogriff är en blandning mellan häst och örn och inte en liten skrynkelnosig hund.

Byeh.


(---soundtrack of the day: Tarot - Ashes to the stars---)

Death is just another path

Ja, Gott nytt år medan det ännu är mode att säga det...

Jag tänker inte tala om vad jag gjorde på nyåret utan vad jag drömde när jag sov på natten efter att ha sprungit runt halva Helsingfors centrum och hjälpt mig själv (som hade sånt pissbrott att jag trodde jag skulle dö) och en vän som blev partydrogad på DTM (jag var själv inte med, var på McDonalds och härjade istället).

Jag drömde om en pojke, ett eller två år yngre än mig, som hade leukemi och hade fått det beslutat att han ska dö 31.12.2014. Det var inte som ett självmord, och inte som att sjukdomen dödade honom utan han bara visste att han kommer dö just den dagen och ingenting kunde rädda honom.

Jag kom i kontakt med pojken (som inte har något namn) för jag hade en iPad genom vilken man kunde ta sig in till andra folks bastun via facebook (intressant!) och jag tog mig in till en främmande kvinnas bastu, och det var hennes son som skulle dö.

Jag bekantade mig med pojken, som var väldigt trevlig och härligt och jag blev lite kär i honom. Jag fick veta att han skulle ha en avskedsfest samma dag som han skulle dö och han bjöd mig till festen. På festen kände jag ingen, förutom pojken själv. Han drack massa alkohol och blev full under kvällen tillsammans med sina vänner och så beslutade de sig, korkade som de var i fyllan, att de skulle ut och köra bil. Tre (minderåriga?) pojkar drog ut med en bil som hade sirener på, ut i snöyran (det var en stor storm i drömmen). Jag följde efter dem med min egen bil.

På motorvägen satte pojkarna på sirenerna på bilen och gasade förbi andra bilar, lite för hårt, ena framdäcket nuddade en snövall och pojkarna tappade kontroll över bilen. Hela bilen slungades in i bergväggen, riktigt voltade dit,

En av pojkens vänner omkom, den andra och han själv överlevde, han som skulle dö lite senare ikväll hade precis dödat sin vän.

Jag kommer inte riktigt ihåg slutet, det var ett stort virrvarr av allting, men han gav avsked åt oss alla och i slutet av drömmen somnade pojken in, han dog i sin egen säng.



This is what I dream of. Jag ville dela den med er för att jag tycker det var en väldigt vacker dröm. En fin dröm.

Vet inte varför

Let's experiment, shall we?

Ända sedan jag började leka med tanken att börja vlogga så hade jag en video-idé var jag skulle jämföra den rikssvenska ungdomstidningen FRIDA med den finska ungdomstidningen Demi. Men let's face it, de enda som skulle kunna relatera med en sådan jämförelse är de som faktiskt är finlandssvenska och läst båda tidningarna (och är roughly i samma ålder som jag), så jag dumpade idén med att göra en video till en channel som kommer att vara internationell och engelskspråkig (för jag tänker inte vlogga på svenska, only swedes do that shit).

Men det hindrar inte mig från att kakka lite ord på den här sidan HAHA

Alltså jag samlade ihop alla mina hatade FRIDA-tidningar eftersom jag ska nu efter nyår göra mig av med de där nerv-wrecking tidningarna, så jag tänkte att nu är det dags för min mini-jämföresle som inte blev en jämförelse utan mest en plågsam timme då jag bläddrade genom alla FRIDA-tidningar jag har.
Mitt experiment var alltså att se hur många gånger FRIDA publicerat en bild, nämnt namnet, eller gjort en större artikel eller reportage av ett par kändisar.
De kändisar jag undersökte var Justin Bieber (obviously), One Direction och Taylor Lautner samt Robert Pattinson.

Jag prenumererade på FRIDA roughly mellan 2010 och 2011, alltså från och med åttans vår och ettan i gymnasiets höst.

Jag äger 49 FRIDA tidningar, varav tre stycken var sommarspecialer, två stycken Frida-Boys och en vinterspecial.
I dessa 49 tidningar nämndes Justin Bieber 135 gånger. HUNDRATRETTIOFEM! Inte undra på att den där tidningen framkallade spyreflexer hos mig när jag slutade prenumerera på den. Det betyder att JB nämnt åtminstone två gånger i varje nummer (vilket jag märkte ganska fort när jag bläddrade genom dem, trust me). Och de var under de åren då han hade sin fjantiga lilla frilla, då Baby-låten var "populär", då han var tillsammans med Selena Gomez och tiden innan han hittade henne och det spekulerades att han och Miley var ett par. Som tur var ingen av mina närmaste kompisar ett fan av honom, för den där pojken går mig på nerverna.
(nu hoppas jag att ingen butthurt flicka börjat skicka hat åt mig för att hon blev offended av att jag dissar JB).

Nå, om vi går vidare till 1D, som talades om bara fjuttiga åtta gånger. Men det är bara för att jag slutade befatta mig med tidningen innan 1D blev populära, redan i det sista numret skrev flickor i insändarsidorna att de älskar Harry Styles. Som tur räddades jag från den flodvågen.

Alltså alla dessa killar kan ju sjunga, de träffar noterna och så, men all den hype och sättet som tidningarna fick dem att framstå som övergudomliga underbarn fick mig att sätta alla bromsar på och sedan år 2009 kan ingen få mig att tycka att musiken de producerat är värd min tid.

Sedan har vi Taylor Lautner och Robert Pattinson, två skådisar som jag rynkat pannan åt, främst för hur småflickorna älskar dem. Visst snygga tvättbrädor och så men blä hur de också blev framställda som museiobjekt som alla fick tassa och kladda på. Uäk. De nämndes gemensamt 91 gånger i de 49 tidningarna jag läste. Jag har sett de tre första filmerna av Twilight-"sagan" och läst lite av den första boken innan jag somnade och beslöt mig för att aldrig mera befatta mig med sådan litteratur (nog för att jag läst flera YA-böcker sedan dess, till och med en hel annan vampyr-serie, men nej).

Okej, det här inlägget blev pisslångt. Jag hade tänkt ranta om hur FRIDA behandlade ämnena sex och självförtroende, men jag tror det får bli till en annan gång.

(var såhär nära att skriva att jag faktiskt hörde en JB sång innan Baby kom ut och alla började älska den, det var en cover som han gjorde av sången Love me, och jag hade aldrig hört talas om honom och jag fattade inte att det var en kille och allt var helt weird. Låten hade bara 300 000 views då, jämför det med Baby som hade 2012 7 miljoner)

Ajöss, jag ska aldrig mera läsa tidningar menat för omogna, byxmyndiga barn.

Tillåt mig att skratta

Nej, jag såg det mest löjliga någonsin för en stund sedan.
Pardon me, jag är ju från Finland och bryr mig faktiskt väldigt lite om Sveriges Melodifestival, men jag har hållit med ett halvt öga koll på när Yohio var med (mest för att jag har varit väldigt intresserad av Japan och så vidare).

Sedan dess har japanese fashion-boomen i Sverige varit enorm, speciellt bland unga flickor. Just en av dessa unga flickor som jag tycker att har en helt okej stil och är någorlunda intressant postade på sin blogg att Dolly Style ska vara med i Melodifestivalen 2015.

....va?

Dolly fucking Style.

Jag såg på bilden av Dolly Style, läste deras beskrivning och visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Mest gråta, för det var så fruktansvärt och hemskt och framförallt FÖRLÖJLIGADE alla som är intresserad av det riktiga J-modet.



Det där är ju horribelt. Horribelt., sanna mina ord.

Jag har inte ens hört låten, men redan deras artistnamn Molly, Holly och Polly ropar ju Barbie-efterlikare och posers (inte för att låta som en scene queen här).
Hoppas att de ens lär sig något om riktigt fashion innan de skämmer ut sig totalt på scenen. Jag tror jag faktiskt kommer att titta på, bara för att skratta och kanske ta en cidet till deras misslyckande.

Haha lol, who would study?

Yeah, who the fuck would?

Jag har hemtentamen. Deadline onsdag. DET ÄR FORTFARANDE TRE DAGAR KVAR DIN KOKOSNÖT.

Jag försöker få den klar till så fort som möjligt med gudars skymning vad min inspiration ropar: nooope!

It's like my mind's trying to kill me, but not, you know, want me to kill myself, but it's nagging me and I am tearing my mind of the face of this planet.
Gud så inspirerande och vackert det där blev.

Som ni märker så är jag på ett lustigt humör och jag är fysiskt inkapabel att skriva på min hemtentamen eller jobba på mitt projekt i översättning (som också har deadline på onsdagen).

Istället sitter jag har och har raderat några rader från detta inlägg eftersom någon kan bli offended av min svarta humor.

Som tur är mina vänner irl inte lättförolämpade, gud nej.