Dudes, you are NOT going to see my face!
Så idag hade jag operation... i munnen, tandkirurgen rev ut min högra nedre visdomstand och högre övre visdomstand ("Så att du kan tugga maten på andra sidan av munnen" säger hon, "Vilken mat kan jag tugga??!!" säger jag).
Jag har ingen tandläkarskräck, jag tycker for a fact om att "bli omskött" eller vad man kan säga (gäller också läkare, oh, det är så skönt när någon lyssnar på lungorna). Men när du börjar ifrågasätta hur mycket som ryms in i ens lilla mun så blir man orolig. Man blir också orolig när man ständigt måste svälja ner något saltigt, som smakar som blod ("Det är saltlösning", säger tandkirurgen lugnande, "inte blod".) Och när det, trots två extra bedövningssprutor, sammanlagt sex stycken, tar sjukt nere i käkbenet och man förnimmar hur de krossar sönder tanden för att slita upp den i delar är också oroväckande.
Låt oss inte glömma att i övre käken hade inre sidans bedövning lugnat ner sig så jag kände när de stack in nålen för att sy ihop vad de åstadkommit. Inte för att det ens gjorde ont, men obehagligt ändå.
Nu kan jag bara äta flytande soppa och glass typ för jag kan inte öppna, lovely. Ofrivillig bantningskur, here I come <3
Min käke är svullen och ser för jävlig ut och börjar bli blå. BLÅ. Mamma: "Oj, det är exceptionellt att man får blåmärken så här tidigt efter ingreppet."
Tack det lugnar mig. Har sett på Zelda Walkthroughs hela eftermiddagen.
Om någon av er har en munoperation och är orolig kan jag lugna ner er. Man vänjer sig vid blodsmaken väldigt fort.
[och ingen bild, jag ser hideous ut]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar